min ärr påminner mig om att det förgångna är verklighet.
Då spenderar jag natten på hotell i skåne land. Insåg på vägen hit att sist jag var här va när min morbror begravdes. Känns så overkligt när jag tänker på det. Malmö väcker många minnen. Glada minnen av allt roligt jag fått vara med om under årens gång. På den tiden då min kusin va en vättig människa och min bästa vän. Då spenderade jag all tid jag kunde här. Men nu är det mest en ångestfylld kännsla innom mig. Jag känner mig ensam och vilsen.
